Börja på Ju Jutsu, men det vart ju bara en gång där jag knäckte revbenet, men jag ska börja igen efter nyår. Fram tills dess kör jag en Nutrilett diet. Man får max köra 2 veckor enligt förpackningen, men eftersom jag är så stor och fuskar lite på helgerna så kan jag nog köra 4 veckor.

Är fullt medveten om att jag kommer gå upp alla kilo lika fort om jag äter dumheter efter Nutriltt dieten. Det här är bara en starter så man känner att det händer något på vågen och så att man blir motiverad. Har kört i 2½ vecka med 90% Nutrilett och ibland unnat mig en sallad eller enbart kött. Tappade 6 kg första veckan och 1kg andra vecka. Har köpt gymkort och hoppas kunna fortsätta så här och kanske gå ner 1-2 kg varje vecka tills jag når min målvikt.

I måndags börja jag på på ju jutsu. Otränad och stel kom jag till lokalen i min nyinköpta ju jutsu dräkt. Jag var störst av alla med hästlängder och jag började tycka synd om den stackaren som måste bära mig på ryggen fram och tillbaka på mattan som jag visste skulle bli ett moment på slutet.

Vi börja sen ju jutsu träningen med uppvärmning och jag kände direkt hur otränad jag var och var rädd för att jag skulle tuppa av helt och hållet. Men efter uppvärmningen vart det lungt en stund. Då skulle man lära sig alla grundställningar, steg och vändningar. Min motorik var väl så där. Med åren har det blivit svårt att säga till kroppen att göra en sak med benen och en annan sak med armarna och samtidigt vara rak i ryggen och hålla upp huvudet, men det gick väl ok för att vara första gången.

Sen gjorde jag förstås illa mig:

Efter grundstegen så var det dags för framåt fall, dvs stiliga kullerbyttor /framåtfall. De tog emot ordentligt att få min bjässekropp att utföra något så graciöst. Läraren visade många gånger hur jag skulle göra men att böja ena armen i en vinkel, ha rätt tyngdpunkt och samtidigt böja in en nacke som jag bara för 2 veckor sen varit med om en olycka vid poolen i Thailand gjorde att jag inte var så kaxig. Men till slut kasta jag mig iväg och en stor duns i mattan hördes. Gjorde förstås illa mig i revbenen som jag landade på. Försökte 2ggr och det gjorde minst lika ont. Sen fråga jag om jag fick köra med vänster arm först och då gick det mycket bättre men skadan var redan skedd. Det vart någon jävla sträckning som känns lika ont som tidigare i år när jag hosta sönder mina revben.

Sen körde vi pareringar av slag och sparkar och det var rätt kul. Min träningspartner som vägde 60kg mindre var lite orolig att jag skulle ta i för hårt, men jag kunde behärska mig. Sen avslutade vi med en del FYS och jag var förstås helt slut. Men konstigt nog åkte jag inte på någon märkvärd träningsvärk.

Idag skulle det varit ju jutsu träning igen men jag måste vänta tills nästa måndag för med den här värken kan jag tyvärr inte göra något. Men nästa måndag så tar jag med Dogge också som får träna passet innan för barn. Kul far och son grej !

Idag besökte jag vårdcentralen. Själv tyckte jag allting var som vanligt, men min sambo tyckte det var dags. Hon hade utan min vetskap ringt och sagt att jag jämt hade ont i huvudet på kvällen. Något som jag verkligen inte ångrar. Vid ett snabbt syntest så visades en hel del dystra siffror. Jag är kraftigt närsynt och personalen förstod inte hur jag orkade med en dag i mina skor. Att någon kan gå omkring och anstränga sig så mycket för att se saker.

För mig har det aldrig varit något problem har haft sån här syn senaste 15 åren i alla fall. Personalen hos optikern sa också att ögat är den muskeln på kroppen som får jobba mest under en dag. Imorgon ska jag göra ett uförligt test där dom börjar analysera vilka glas som passar mig. Verkar som jag behöver 2 olika glasögon beroende på om jag sitter och jobbar eller ska se saker och ting på långt håll.

När jag tänker efter, så förklarar det här en hel del om min livsstil. Jag sitter och överanstränger mig hela tiden under dagarna. Som kontorsrått så får nacken inte vila riktigt och jag får spänningshuvudvärk. Eftersom som jag blir utmattad av att ögonen måste jobba så mycket så tjongar jag i mig socker för att hålla mig pigg och allting blir en enda ond cirkel.

Idag på kundmötet möttes jag av kommentarer.

- Mattias, Du har gått upp i vikt sen senast ser jag.

Samma kommentar kom i fredags från en annan som inte sett mig på länge. Puuh !!

Jag vet, det är dags att gå ner i vikt, en sak i taget. I februari bytte jag jobb till något mer hälsosamt, nu har jag slutat med koffein så nästa steg blir sockret. Det är det där jävla dopaminet, måste ha någon kick inför varje säljpass. Mina dagar är hektiska men roliga. Vet att jag måste byta ut sockerätandet mot motionskickar. Det e ju så skönt efter man rört på sig, förutom träningsvärken förstås. Känner mig som en pundare varje gång jag handlar snarr nu!