Slår mig ner med familjen på rad 53 på Thai Airways flight från Arlanda till Bangkok. Till en början verkade det vara rätt så bra platser. Vi hade ingen bakom oss och allt var lugnt och skönt. Servicen var kanon med helt ok mat osv. 6 rader fram lägger jag märke till en man som är uppträder normalt förutom att han ställer sig upp i gången lite fler gånger än normalt för att ta ner sin väska. Sen ser jag inte exakt vad som går till. Sen ser han till att få bästa platsen med mest benutrymme precis bakom oss. Jag tänker inte mer på det. Äter mat och försöker sova. Men jag vaknar av ett kraftigt plingande. Blir lätt irriterad och undrar vad det är som plingar hela tiden. Efter ett tag börjar jag förstå att det är mannen bakom oss som trycker på serviceknappen. Ni vet den där knappen som man trycker på så att flygvärdinnan kommer. Alla flygvärdinnor jobbade precis där vi och även han satt, så plinget hördes extra högt. Med tiden visar det sig att det är något allvarligt fel i huvudet på den här idioten. Han ville utöva makt med knappen och ville ha uppmärksamhet hela tiden. Han börja trakassera tjejerna som jobba där, gick in bakom skynket och tjata på saker och ting. Till slut gick allting så långt han fick en skriftlig varning från piloten med massor med avtalsvillkor som han satt och gnällde över. De bytt ut alla tjejer mot killar och hans trakasserier fortsatte men på ett annorlunda  sätt. Han börja trycka på knappen och låtsas som att det inte var han som tryckte. Till slut så reste jag mig upp och skällde ut honom och då vart det tyst i 20 minuter. Men sen börja han igen med sitt plingande. Han kunde inte sitta still heller så han sprang runt hela planet om vart annat. En gång så stanna han till hos oss och sa.

- Jaså, ni har svårt att sova. Sen börja han skryta om hur mycket benutrymme han hade det där han satt vid nödutgången.

Dessutom hade han skrämt bort alla som satt bredvid honom så han hade minsann massor med plats. Denna man var svensk och jag skäms för mitt land !!

"Det är vägen, inte målet, som gör resan värd" skrev Karin Boye i någon dikt och oftast kan jag hålla med om det citatet. Men min lilla minisemester till Dalarna var precis tvärt om. Resan dit och hem var katastrof, men att vara där var skönt.

Vid skolavslutningen bestämde en annan förälder från min sons klass att vi skulle åka till deras landställe och bara ta det lugnt och låta grabbarna leka. Eftersom pappan var en fd Flower Power kille i sina bästa dagar så visste jag ingenting om vad jag skulle mötas utav. Efter vi bestämt när vi skulle åka dit fick jag veta att det inte fanns någon el. Något som jag tyckte lät som en spännande utmaning. Att få lite far och son tid med levande ljus och friluftsliv. Skicka ett SMS och sa att det var bara positivt men ville försäkra mig om att det verkligen fanns en varsin normal säng för mig och sonen. De SMS:et fick jag inte svar på vilket gjorde mig lite orolig över vad vi skulle mötas utav.

På väg i tåget får jag höra att de inte kan hämta upp oss vi tågstationen pga av att deras moppe har gått sönder men att Borlänge Taxi kan köra oss 15 km. Innan jag boka tågbiljetter vart jag rekommenderad att ta enklaste onumrerade biljetten vilket också blev kaos då vi slog oss ner men fick flytta på oss 3-4ggr och gjorde mig så irriterad att jag avboka hembiljetten och köpte en ny med numrerad plats för att slippa tjafs.

När vi sen kommer fram till Dalarna så har taxin inte en aning om hur man hittar till det mysitiska stället Gimmsbodarna som inte finns med på någon karta. Taxin åker 7km extra fel, vi kommer fram sent och är trötta. Trots att jag stod för min sak och fick något billigare pris så hamnar ändå taxiresan på 600kr inkl 180kr startavgift för glesbygden vilket vara lika mycket som STHLM-Borlänge tur och retur

När vi väl var framme fanns förstås ingen ordentlig säng utan fick gå som en fällkniv in en liten stuga med en stackars säng som höll på att braka ihop och en soffa som vi försökte bygga om till en säng till min son. Men efter lite sömn som var en av de bättre med öppen brasa osv så börja jag kunna koppla av. Själva vistelsen där var trevlig med havsutsikt, ett par 9 åriga grabbar som hade jätte kul och intressanta samtalsämnen för oss vuxna.

Hemresan vart ungefär lika kaotiskt. Känner mig grymt besviken på min son kompis mamma som kom för att hämta upp sin son och jag frågade om vi kunde följa med till tåg stationen. Utan att svara ja eller nej eller låta grabbarna säga adjö till varandra så stack dom bara iväg. Vi har haft en dispyt innan då hon kom 3-4 timmar sen för att hämta upp sin son för över ett år sen. När hon väl kom var hon kraftigt berusad och min son hade gått och lagt sig.  Nu har hon tyvärr förstört allt och den spänning hon skapat gör att våra barn kommer få problem att leka med varandra då hon inte kan be om ursäkt.

Men jag bryr mig inte om det. Det var ändå en underbar resa som jag inte kommer glömma.